Stockholms Dagblad 1888.05.17.
Research, transkribering og kommentarer af Jørgen Malling Christensen.
Illustrasjoner ved Sverre Avnskog.
Feriekolonier for børn, særlig storbybørn fra fattige hjem, begyndte at indrettes i Tyskland i 1880erne, og tanken spredtes hurtigt til de skandinaviske lande. I Sverige kaldtes de for ”skollofskolonier”, og den første koloni blev indrettet i Stockholm i 1884. Som baggrundsinformation til artiklen i Stockholms Dagblad citerer jeg her den svenske Wikipedias artikel om ’skollovskoloni’:
”Som en reaktion på den utbredda misär som rådde, främst i storstäderna, växte det fram en barnkolonirörelse i Europa under 1800-talet. Rörelsen bottnade i idéer om det hälsosamma med frisk luft, friluftsliv och näringsrik mat. Kalla bad ansågs bra för hälsan, varför många barnkolonier placerades vid kusten. Kolonin var en form av organiserad lägerverksamhet med ordnade boendeförhållanden i sovsalar, ett antal lägerledare och mathållning av kökspersonal med ett reglerat dagsschema för olika aktiviteter som träning och tävling i olika idrottsgrenar, utflykter, simundervisning och tid för lek och egna aktiviteter.”
Artiklen i Stockholm Dagblad er relevant for os, fordi den viser, at Rasmus Malling-Hansens forskning omkring børnenes vægt- og højdeudvikling havde indflydelse på diskussionen og blev brugt af den læge – Dr. Forssberg – som havde ansvaret for at følge, registrere og forbedre børnenes helbred under deres ophold på feriekolonierne.
Beträffande det resultat, som vunnits genom dessa anstalter, hafva alla, som varit i tillfälle att dereom taga kännedom, liksom förut enstämmigt vitsordat koloniernas välgörande inflytande så väl i sanitärt som moraliskt och intellektuellt hänseende. Hvad särskildt angår det sanitära resultatet hafva vederbörande i vissa fall nedlagt mycket möda för att utröna barnens vigttillökning samt deras tillökning i kroppslängd och bröstvidd. Då man emellertid icke allmänt anställt dessa undersökningar med samma noggranhet, hafva uppgifterna rörande de särskilda kolonierna icke blifvit fullt jemförliga sins emellan. I fråga härom yttrar distriktsläkaren d:r E. Forssberg, sedan han redogjort för resultatet af sina undersökningar, bland annat följande:
”Under dessa beräkningar har jag ofta blifvit slagen af den ringa medelvigt samt den obetydliga vigttillökning, som i jemförelse med andra kolonier från hufvudstaden visat sig hos våra barn. Medveten af de noggranna undersökningar och beräkningar, som ligga till grund för våra uppgifter, samt den exemplariska vård, som kommit de små till del, har jag rådfrågat de inför pediatriska sektionen af den internationella läkarekongressen i Köpenhamn 1884 relaterade minutiösa vägningarna af barn, verkställda af pastor Malling-Hansen (27 000 vägningar) och af dr Wahl (4000 vägningar) och framlägger här ett resumé af deras beräkningar.
Ett barn om 6 år väger i medeltal 18,75 kg
” ” ” 7 ” ” ” 20 ”
” ” ” 8 ” ” ” 22 ”
” ” ” 9 ” ” ” 24,5 ”
” ” ” 10 ” ” ” 27 ”
” ” ” 11 ” ” ” 29,5 ”
” ” ” 12 ” ” ” 33 ”
” ” ” 13 ” ” ” 37 ”
Barnet tilltager i vigt
emellan 7-9 cirka 2 kg årligen
” 9-11 ” 3 kg ”
” 11-13 ” 3,5-4 kg ”
Pastor Malling-Hansen bevisade, att denna vigttillökning ej oupphörligt fortgår, utan har han på grund af sina omfattande undersökningar kommit till det resultat att barnet tilltager småningom i vigt från januari till mai, derpå åter aftager till in i juni, då medelvigten i allmänhet ställer sig nära nog lika som vid årets början. Häraf följer, att barnets egentliga vigttillökning sker under senare hälften af året, och torde detta till någon del förklara den stora vigttillökningen efter skollofskolonierna, i synnerhet om barnen väges en längre tid efter hemkomsten.”
Sedan d:r Forssberg derefter anmärkt åtskilliga påtagliga fel, som han funnit vid granskningen af 1886 års uppgifter för samtliga kolonier, framställer han följande erinringar:
”1) Barnen böra vägas under noggrann kontroll före afresan och vid hemkomsten. Vägningen bör ske utan kläder eler vigten af kläderna afdrages. Har detta ej skett, bör i nödfall 1/16 af kroppsvigten, som i allmänhet är klädernas vigt, afdrages.
2) Barn, som ega mer än normal kroppsvigt, borde ej annat än i särskilda undatagsfall medtagas.
3) Vigten bör uppges i kilogram, ej i skålpund, samt medelvigten uträknas och för hvarje koloni utsättas.
4) Barnets ålder borde alltid samtidigt med vigten utsättas.
5) Ett önskemål vore, att de barn, som deltagit i kolonierna, vägdes ytterligare 2 gånger,i slutet af året och följande vår, då mera tillförlitliga kalkyler öfver koloniernas nytta kunde erhållas.”
Då dessa d:r Forssbergs erinringar synas vara värda allt beaktande, vore önskligt, om större uppmärksamhet egnades häråt vid blifvande undersökningar, som anställas i sammanhang med koloniernas utsändande.