Rasmus Malling-Hansen Inspiring Swedish School System Planning

Läroverkskomiténs underdåniga utlåtande och förslag angående organisationen af rikets allmänna läroverk.

Bilaga E. Redogörelse för den hygieniska undersökningen afgiven av komiténs ledamot, Professor Axel Key.

........Först en längre tid, efter det ofvan stående var skrifvet, eller rättare, först då hela detta kapitlet låg i korrektur färdigt till tryckning[1], erhöll jag kännedom om de ytterst intressanta undersökningar, som öfver barnens vigtförhållanden blifvit i Danmark utförda af pastor R. MALLING-HANSEN,  föreståndare for döfstummeanstalten i Köpenhamn. Han hade för omkring 8 år sedan under ett halvt års tid utfört dagliga vägningar och mätningar af 23 af de på anstalten intagna barnen. För att närmare pröfva en del därvid framträdande oväntade företeelser, upptog han år 1882 d. 4 maj åter dessa undersökningar i större skala och hade, då han 1883 i april i en liten skrift[2] redogjorde för resultaten, fortsatt dem under närmare ett års tid. I alt omfattade undersökningarna 130 barn, 72 gossar och 58 flickor, i åldern från 9 till 16 år. Gossarna vägdes 2 gånger dagligen, morgon och afton, flickorna blott en gång om dagen. Vägningarna försiggingo för större bekvämlighets skulle så, att barnen delades i åldersklasser. Alla barn, tillhörande samma åldersklass, vägdes på en gång på en centesimalvåg (gossarna för sig och flickorna för sig). Dessutom gjordes kontrollvägning en gång i månaden af hvarje särskilt barn.

Det visade sig nu för det första, att barnen fullkomligt regelbundet voro tyngre om aftnarna än om morgnarna. Så t.ex. kan en 12 års gosse vara 2 pund tyngre på aftonen än på samma dags morgon. Under natten minskas vigten och följande morgon kan han åter vara 1½ pund lättare, än då han gick till sängs.  Därjämte ega tämligen betydliga växlingar rum i vigten från ena dagen till den andra, så att en gosse kan från ena aftonen till den andra hafva tilltagit i vigt med 1 pund, eller också kan han hafva förlorat ända till ¾ pund.  På dessa växlingar i vigten från en dag till en annan utövar födan stort inflytande. De måste tagas i betraktande vid vägningar, som göras mindre ofta, t.ex. en gång i veckan eller i månaden. Men förutom dessa dagliga växlingar förekomma nu sådana af annan art. MALLING-HANSEN beräknade af gossarnas hela vigttillökning för året, att hvar och en af dem i medeltal erhöll en tillökning af 8½ pund i veckan[3]. Denna tillökning försiggick emellertid ej jämnt under året, utan starkare under en viss period, svagare under en annan, under det att en tredje period visade ett stillastående och till och med tillbakagång i vigt. M-H. Sammanfattar sina resultat härutinnan på följande sätt: ”En period af stillastående i vigtökningen med därpå följande förlust i vigt sträcker sig från början af maj ända till midten af juli. Vigtförlusten kan uppgå till det dubbla af den beräknade tillökningen. – En period af mycket stark vigttillökning utgöres af månaderna augusti, september och oktober.  Vigttillökningen kan under denna tid stiga ända till fem gånger så mycket som den beräknade. Under den därpå följande tiden (december – april) går vigttillökningen upp och ned, öfver eller under den beräknade stigningskurvan. Under sommerferierna är vigttillökningen ungefär dubbelt så stor, som den tillökning stigningskurvan anger, men i september och oktober ungefär 3 gånger så stor”. –

Det torde böra anmärkas, att sommerferierna anges af MALLING-HANSEN till tiden från den 19 juli till den 23 augusti , och att sålunda det svagaste årliga utvecklingsskedet infaller vid slutet af skolåret.

”Utom det under en femtedel af året räckande stilleståendet med vigtförlust, från maj till in i juli”, fortsätter MALLING-HANSEN, ”visar sig ofta under hela den öfriga delen af året, äfven under de gynnsammaste vigtperioderna, ett betydligt, oftast plötsligt inträdande hämmande af vigttillökningen, hvarpå en vigtförlust stundom följer; sådana fall kunna räcka 6-14 dagar, och vigtförlusten kan stiga ända till det tredubbla mor den tillökning, som stigningskurvan anger. Stillståendet i vigttillökningen eller vigtförlusten, som barnet på dessa tider lider, blir ej sedermera ersatt af en efteråt indträdande mera betydligt förhöjd vigttillökning; detta synes vara skadligt för barnet.”

M.-H. vill antaga, att den egentliga tillökningen i vigt hos barnet hufvudsakligast försiggår under ⅕ af året och att den öfriga tiden förgår dels under förlust i vigt och dels under ersättande af denna förlust.

Af allra största intresse är det sammanhang, som M.-H. funnit ega rum mellan växlingar i vigttillökningen under de olika perioderna och en höjning eller sänkning af temperaturen, som varar några dagar. De grafiska kurvor, han häröfver återger, synas synnerligen påfallande visa detta för perioder af 5 dagar.

Jag återger här ett par af hans i texten lemnade sammanställningar.

Tabell, visande ett aftagande i vigttillökningen i sammanhang med en sänkning af temperaturen.   ENLIGT MALLING-HANSEN.

Den första af de vertikala kolumnerna i denna tabell anger datum för 5 varmare dagar. Den andra kolumnen betecknar vigttillökningen för 130 barn under dessa 5 dagar.  Den tredje kolumnen anger vigttillökningen för barnen under omdelbart efterföljande 5 dagar. Den fjärde kolumnen visar skillnaden i vigttillökningen, eller sänkningen af denna under de kallare dagarna. Den femte kolumnen anger sänkningen i värmegraden ifrån de angifna 5 varmare dagarna till de efterföljande 5 kallare.

I 10 grupper af fem varmare dagar hafva alltså de 130 barnen tillsammans vunnit en vigttillökning af 337 pund, men i den efterföljande 10 grupperna af 5 kallare dagar blott 37 pund, altså 300 pund mindre. Skilnaden i temperaturen var öfver hufvud taget omkring 2 grader.

Fullt öfverensstämmande resultat i motsatt riktning, d.v.s. stegring af vigttillökningen under 5 varmare dagar, som följa efter 5 kallare, visar följande sammanställning.

Tabell, visande en stegring i vigttillökningen i sammanhang ned höjning af temperaturen. ENLIGT  MALLING-HANSEN.

I de 8 grupperna af 5 kallare dagar hafva barnen tillsammans vunnit 75 pund i vigt, men däremot under efterföljande varmare dagar 297 pund, alltså 4 gånger så mycket.

En sådan tydlig öfverensstämmelse mellan temperaturförändringar för 5 till 8 dagar och växlingar i vigttillökningen hos barnen under samma tid visade sig ständigt. ”Tilltagande värme och tilltagande vigt, aftagande värme och aftagande vigt gå tillsammans med hvarandra.”

Ringare temperaturväxlingar än de ofvan angifna beledsagas äfven af motsvarande obetydligare växlingar i vigttillökningen.  ”Det till en större värmeförminskning  sig anslutande hämmandet i vigttillökningen eller förlusten i vigt (genom en till följd af värmenedsättning framkallad sjuklighet) kan äfven fortsättas och stegras en längre tid, efter det värmen på nytt börjat höjas.”

Genom denna temperaturens inverkan blifver emellertid hvarken det ofvan angifna stillaståendet och vigtförlusten under maj, juni och en del af juli månad, eller tilltagandet i vigt under september och oktober, förklaradt.  Orsakerna härtill måste, såsom MALLING-HANSEN anger, sökas på annat håll.  ”En nöjaktig förklaring”, yttrar han, ”för aftagandet i vigt” (under maj – in i juli) ”finnes ej uti den med den stigande sommarvärmen ökade utdunstningen från kroppen, i den aftagande matlusten hos barnen eller i deras förslappning under slutet af skolåret. Lika så litet låter barnens tilltagande i vigt under ferierna ensamt förklara sig af deras vistande i bättre luft och deras törhända bättre föda. Äfven kan den ännu större vigttillökningen i de båda månaderna efter barnens återkomst till institutet svårligen ensamt hafva sin grund i deras genom ferievistelsen och uthvilandet från andligt arbete stärkta krafter.”

Vi stå här tydligen inför mycket viktiga frågor. I första rummet gäller det särskildt med afseende på våra förhållanden att afgöra, huruvuda det äfven hos oss kunna närmare konstatera längre årliga skeden af jämförelsevis stillestånd eller kraftigare utveckling, motsvarande dem hvilka M.-H. Funnit, och särskilt huruvida ett svagare skede vid slutet af läsåret eger rum, och om detta, i öfverensstämmelse  med de resultat, till hvilka M.-H. Kommit, fortsättes ända in i juli, eller om det ej hos oss tidigare afbrytes genom de tidigare inträdande ferierna, samt om det svagare skedets fortsättning kan bero på de ihållande mindre gynnsamma inflytelserna under vintern och läsåret, hvilkas efterverkningar fortfara öfven en tid, sedan inflytelserna upphört.

Tyvärr skall det dock möta mycket stora svårigheter att efter feriernas inträdande utföra några vägningar av större omfattning;  men denna svårighet bör kunna öfvervinnas på någon ort, där ett större antal af skolans lärjungar förblifver samladt äfven under sommaren.  Lättare skall emellertid kontrollen kunna utöfvas på någon större uppfostringsanstalt. Af mycken vigt är äfven att afgöra, om äfven hos oss den starkaste vigttillökningen eger rum under september – oktober, och i så fall utröna, om den kan bero på en efterverkan af de för utvecklingen gynnsamma förhållanden, under hvilka barnen under sommarmånaderna lefvat.  Jag vill erinra om, att vid WRETLINDS[4]  ofvan anförda undersökningar, vägningarna gjordes i slutet af maj eller början af juni samt i början af sept. och att den starka vigttillökning han fann under sommarferierna sålunda egde rum under juni – augusti.

Enligt hvad MALLING-HANSEN meddelar hafva i Danmark såväl af staten som af ”Carlsberger-fonden”[5] penningmedel blifvit anslagna till fortsatta och utvidgade dagliga vägningar och mätningar af barn, och vi torde sålunda kunna från detta land hafva att vänta oss ytterligare upplysningar i denna för all barnuppfostran så betydelsefulla fråga.  Det torde emellertid vara klart för hvar och en, att de i vårt land vunna resultaten ej kunna omedelbart tillämpas på ett annat land med annat klimat och andra lefnadsvanor hos befolkningen.  Undersökningarna måste därför utföras särskildt i hvarje land, som vill taga en rationel vård om sin växande ungdom.  ”Man kan med säkerhet vänta”, yttrar MALLING-HANSEN, ”att en genomgående utforskning af dessa förhållanden efter hand skall kunna föra oss därhän, att vi lära oss på bästa möjliga sätt draga nytta af vigttillökningstiderna, äfvensom att göra stilleståndstiderna oskadliga”.

Jag vill ej förbigå ett resultat, som MALLING-HANSEN öfven anser sig hafva vunnit af sina undersökningar, nämligen att barnens vigttillökning, altså tillväxt, skulle vara något olika under månens olika ställning till jorden.  ”Vigttillökningen hos de vägda barnen var i stegrad tilltagande under den tid, då månen rörde sig från perigæum till apogæum, eller aflägsnade sig från jorden, under det att vigttillökningen undergick ett ständigt aftagande, då månen närmade sig till jorden, alltså under tiden från apogæum till perigæum.  Under den först nämnda tiden tilltogo barnen ungefärligen 2 gånger så mycket i vigt som under den sist nämnda.”

Alldeles särskildt äro dylika undersökningar af stor betydelse för den hos oss mycket afhandlade feriefrågan.  Från många håll yrkas ju på en mer eller mindre betydlig förkortnng af våra sommarferier.  Är det nu så, att den långa vintern och våren med sina naturförhållanden medför ensamt för sig, oberoende af vårt lefnadssätt, en nedpressning i våra barns tillväxt, en nedpressning, som naturligtvis då efter all sannolikhet ej skulle i motsvarande grad finnas, där vinterns är kortare, men som i alla fall hos oss under normala förhållanden fullt kompenseras  under vår korta sommar och kanske till en del under de första höstmånaderna, då torde det väl vara klart, att vi å ena sidan måste noga akta oss för att på ett onaturligt sätt öka nedpressningen under vintern, och å andra sidan, att vi måste sätta barnen i tillfälle att under de få verkliga sommarmånader, vi ega, vinna den fullständiga kompensationen.  Krafven på sommarferiernas längd måste ju då hos oss blifva större än annorstädes, där vintern med sitt nedsättande inflytande är kortare och sommaren längre.

Är det återigen så, att hämmandet under vintermånaderna ej egentligen är grundad på naturliga omständigheter, utan därpå, att vi då lefva på ett annat sätt än under sommaren, mera stillasittande, mera instängda i våra rum, i dålig luft o.s.v., så är det ju alldeles klart, att vi, om möjligt, ännu mer måste skärpa vår uppmärksamhet på skolan, där dylika inflytelser göra sig desto mera gällande, ju mindre man där aktgifver på en rationel helsovårds fordringar.  Det står då emellertid i vår makt att med mera framgång bekämpa de hämmande inflytelserna.  Särskildt blifva kraven på längre sommarferier, än hvad i sydligare länder kan vara behöfligt för kompensationens genomförande, i sådant fall ännu starkare.  På senare tider har man för att kontrollera den inverkan, som vistandet under sommaren vid de på allt flera ställen införda feriekolonierna utöfvade på barnens helsotillstånd, företagit sig att väga och mäta dem vid början och slutet af vistelsen, och man har ansett sig därvid att kun na konstatera det ytterst gynnsamma inflytandet af dessa kolonier.