Ur: Svensk Läraretidning nr 14, 2 april 1930:

En märklig skolbarnsundersökning.

 

Vår främste skolbarnshygieniker, Dr Ljunggren[1], förebådade i en uppsats om de svenska skolbarnens hälsotillstånd i denna tidning förra sommaren en nu utkommen avhandling av tillväxtens periodicitet och stadardomsättningen hos barnen av dr Gustav Nylin, Spånga.

 

Denna avhandling, som för ernående av medicine doktorsgrad försvarades å Karolinska Institutet den 18 jan. i år inför framstående läkare och pedagoger, däribland undervisningsråden Bruce[2] och Björck[3], heter: ”Periodical Variations in Growth, Standard Metabolism and Oxygen Capacity of the Blood in Children”.

 

Då avhandlingen givetvis intresserar denna tidnings läsare, vill undertecknad, som under flera år haft glädjen att följa den unge läkarens och forskarens arbete och av honom blivit informerad, söka redogöra för densamma.

 

Tidigare undersökningar.

 

Överallt i naturen möta vi växlande perioder, årstider, dag och natt, ebb och flod, vattnets kretslopp. Hos människan iakttaga vi hjärtats rytm, andningens regelbundna drag, tarmens rörelser o.s.v.

 

En forskare talar om den endogena, i människans natur liggande periodiciteten i motsats till den exogena, orsakad av växlingar utom människan. Redan år 1759 finnes i litteraturen en exogent betingad rytm hos människan beskriven, och förklarades den stå under inflytande av årstiderna.

 

Den svenska läkaren Wretlind[4] utförde 1878 vissa vägningar av barnen vid skolor i Göteborg. Han säger att det synes troligt att hos människan likasom hos växterna vävnadsbildningen skall pågå kraftigare under sommarsolens livande inverkan.

 

Först i och med de märkliga undersökningar, som utfördes av den danske dövstumläraren Malling-Hansen under 9 års tid, skildrade i boken ”Perioder i Børns Vækst og i Solens Varme” år 1886, torde mera ingående iakttagelser av den periodiska tilväxten ha framlagts. På hösten skulle, säger Malling-Hansen, upplagras näringsämnen för en senare på våren försiggående sträckning. Den periodiska viktökningen synes delvis bero på växlingar i kroppens vattenhalt. Senare forskare framhålla, att vår kännedom om vattenomsättningen ännu är mycket dunkel.

Ett av de mest betydelsefulla arbetena på detta område är gjort av svensken professor Axel Key, vars verk över växtförhållandena hos den svenska skolungdomen år 1885 i hög grad vidgade och fördjupade vår kunskap om i synnerhet pubertetsårens växlingar. Key anser, att perioder av stark längdtillväxt, då viktökningen är dålig, äro ömtåliga tider i barnens utveckling.

 

Flera betydande undersökningar över tillväxten hos skolbarn äro utförda av norrmannen Schiötz[5].

 

Märklig är amerikanen Hover Emersons undersökning 1927 över längd- och viktförhållandena hos 833 barn i åldern 5-10 år. Barnen voro från New York, Toronto och Honolulu. Emerson påstår att någon periodisk tillväxt beroende av årstider ej föreligger.

 

De flesta forskare anse dock att längdtillväxten under vissa perioder av året är förhärskande, då viktökningen samtidigt är svag.

 

Vad ämnesomsättningen, förbränning och syreförbrukning, kroppstemperaturen och blodets hämoglobinhalt beträffar hava flera forskare funnit en varierande standard under olika tider av året.

 

Några tyska forskare undersökte år 1923 nordsjöklimatets inverkan å en grupp anämiska klena barn. De funno, att standardomsättningen stegrades av baden, men också att blotta vistelselsen vid havsstranden hade samma effekt. Solen och vinden verka som retmedel på huden och orsaka därigenom den stegrade omsättningen.

 

En liknande undersökning gjordes 1928 vid Svarta Havet och med överensstämmande resultat.

 

Ett flertal studier över temperaturväxlingar och växlingar i standardomsättningen visa ett visst samband mellan dessa fenomen. Några forskare anse detta ej fullt bevisat. De mena, att orsakerna till variationerna i omsättningen äro olika dietförhållanden, starkare kroppsrörelser, sport och solstrålningen eller andra ännu okända faktorer.

 

Det är främst dansken Nils R. Finsen, som framhållit säsongvariationerna i hämoglobinet hos människan. Han fann, att hämoglobinet i genomsnitt steg med 15% från vintern till sommaren. Finsen avslutar sin undersökning med dessa ord: ”Studiet av den fysiologiska periodiciteten sammanhänger intimt med studiet av solens och solstrålarnas biologiska verkningar, lika visst som solen betingar växlingarna av dag och natt, sommar och vinter.”

 

Dr Nylin framhåller, att Finsens undersökningar hittills icke blivit närmare verificerade.

 

Mätningsmetodik.

 

Dr Nylin väljer månaderna september, november, februari, april och maj för att få jämförande resultat med de undersökningar, som för över 40 år sedan utfördes av Malling-Hansen, som även beaktat betydelsen av en noggrann mätningsmetodik. Studierna över den periodiska tillväxten påbörjades 1926 i Spånga. 809 barn återkommo vid all mätningar. En särskild mätningsapparat konstruerades av Dr Nylin. För att vinna noggrannhet gjordes upprepade bestämningar av kroppslängden å en grupp barn och befanns att felet i en individualbestämning uppgick till blott plus/minus 1,7 mm.

 

Vid vägningar och mätningar i och för en vetenskaplig undersökning är det av vikt, att barnen i de olika skolorna vid alla mätningstillfällen såväl klassvis som individuellt återkomma i möjligaste mån på samma klockslag. Några tabeller visa med vilken tidsprecision, undersökningarna ägt rum.

 

Att tidpunkten är densamma är av största betydelse på grund av dagsvariationens inflytande på kroppslängden. Genom en liten synnerligen intressant specialundersökning fann Dr N. Att barnen minska i längd från morgonen till kvällen: En timme efter uppstigningen 2 mm; efter 2 timmar 7 mm, efter 4 timmar 8 mm.

 

Dagsvariationerna i vikt äro mindre betydande. Den viktminskning, som undersökningen framvisar, utgör väsentligen den genom andningsluften och huden avgivna vattenmängden. Någon skillnad i variabiliteten av viktminskningen vid de olika mätningstillfällenea iakttogs icke.

 

För att studera det artificiella ljusets inverkan på tillväxten uttogos 50 gossar med så vitt möjligen samma ålder och kroppslängd. Barnen, som fördelades i två grupper, voro dessutom utan sjukdomsanlag. De bestrålades med två kvartslampor av Jesioneks[6] modell och två Solluxlampor, vilka placerades så att bestrålningen från alla lamporna blev likformig på samtliga barn. Första gruppen bestrålades varannan dag från den 11 nov. 1928 till den 20 januari 1929, således 70 dagar, andra gruppen från den 23 jan. till den 20 mars, sammanlagt 56 dagar. Totalsumman av bestrålningstiden för vardera gruppen var cirka 7 timmar. Bestrålningens inflytande å barnens längd- och viktökning kontrollerades genom mätning av de båda grupperna vid trenne tillfällen.

 

För att studera standardomsättningen under olika perioder av året utvaldes en grupp barn, tre gossar och fem flickor i åldern 5-6 år. Då undersökningarna voro tidsödande och måste göras på morgonen, då barnen voro fastande, kunde endast 2-3 barn medhinnas varje dag på en tid av 1  1/3 – 2 timmar. Varje undersökningsperiod varade 4 veckor. Undersökningarna påbörjades den 2 juli 1928 och avslutades i juli 1929.

 

Å varje barn bestämdes kroppslängden och vikten varje morgon kl 8 före andningsförsökens början. Pulsfrekvensen räknades omedelbart före och efter andningsförsöket; kroppstemperaturen mättes efter det barnet vilat en halvtimme. Hämoglobinet bestämdes även dagligen under försökstiden.

 

Standardomsättningen bestämdes medelst Kroghs respirationsapparat[7] med ett av dr N. konstruerat munstycke. Den under 15 min. Konsumerade syrgasmängden uppmättes. De första 5 minuterna medtogos dock ej i resultaten. Efter avläsning av barometertrycket, apparatens och luftens temperatur, reducerades den uppmätta gasmängden med hjälp av särskilda tabeller. Som regel blevo de erhållna andningskurvorna synnerligen jämna.

 

Vid bestämningen av standardomsättningen influera skiftande yttre moment, främst kroppsrörelser och den intagna födan. För att så vitt möjligt eliminera inflytandet av dessa faktorer forslades barnen fullständigt fastande i bilar från sina hem till laboratoriet, där försöken utfördes.

 

Hämoglobinet eller syrekapaciteten i blodet bestämdes medelst en hämoglobinometer. Blodprovet togs i fingerblomman å barnen. Fem avläsningar gjordes å varje hämoglobinprov, som dagligen togs under en vecka i varje undersökningsperiod.

 

Resultat.

 

Vi redogöra först för undersökningarna över tillväxten i kroppslängd och vikt. Av de talrika tabellerna och diagrammen framgår, att längdtillväxten i de olika perioderna ej försiggår likformigt utan att en växling förefinnes mellan stark och svag tillväxt.

 

Diagrammen visa, att även beträffande viktökningen en växling konstaterats, så att i regel under perioder av stark längdtillväxt förefinnas samtidigt svag viktökning och tvärtom.

 

Om undersökningarna i Spånga 1926-1927 säger dr N. rörande gossarna:

Under september-november visar längdtillväxten ett minimum samtidigt som viktökningen har ett maximum. Under november-februari förefinnes ett maximum i längdtillväxten samtidigt med ett minimum i viktökningen; under februari-april ett minimum i längdökningen med ett nytt maximum i viktökningen; under april-maj ett nytt maximum i längdökningen med ett minimum i viktökningen samt slutligen under sommarmånaderna maj – september en tämligen stark längdtillväxt, dock ej så utpräglad som under maximiperioderna. Viktökningen visar i denna sista period ett minimum. (Kursiv. av dr N.)

 

Den starkaste längdtillväxten skulle ske under april-maj. Viktökningen skulle vara störst under februari-april. Se bifogade tabell!

 

60-dagarsperiod	Längdökning i cm	Viktökning i kg
Feb – april	0,76	0,82
April – maj	1,22	0,48
Maj – sept	0,96	0,38
Sept – nov	0,60	0,78
Nov – feb	1,06	0,40

 

För att utröna viktökningen under olika perioder av sommaren vägdes 111 flickor och 141 gossar från Spånga i slutet av maj, den 1 aug., slutet av september och vid slutet av november. Av nedanstående tabell framgår, att viktökningen till augusti visar ett minimum och att den stegras successivt under följande perioder.

 

Period	Viktökning i kg per 60 dagar
	Flickor	Gossar
Juni – aug.	0,26	0,10
Aug. – sept.	0,56	0,84
Sept.-nov.	0,76	0,74

 

Diagrammen över längd- och viktökningarna hos flickor i Spånga 1926-1927 visa, att under september-november förefinnes ett minimum i längdtillväxten samtidigt med ett maximum i viktökningen; under november-februari ett maximum i längdtillväxten med ett minimum i viktökningen; under februari-april ett nytt minimum i längdtillväxten med ett nytt maximum i viktökningen; under april-maj ett starkt maximum i längdökningen med ett tydligt uttalat minimum i viktökningen samt slutligen under sommaren maj-september ett maximum i längdtillväxten med samtidigt mindre god viktökning. (Kursivering av dr N.)

 

Sammanslås alla åldersgrupperna och omräknas  längd- respektive  viktökningarna till 60-dagarsperioder finna vi en påfallande överensstämmelse med resultaten för gossarnas tillväxt.

 

Period	Längdökning pr cm	Viktökning pr kg
Feb.- april	0,80	0,78
April – maj	1,22	0,36
Maj – sept.	1,12	0,44
Sept. – nov.	0,62	0,80
Nov. – feb.	1,08	0,36

 

Under 1928-1929 upprepades samma undersökning i Spånga som föregående år med den skillnaden, att undersökningen påbörjades i januari. Det framgår av de talrika tabellerna och diagrammen, att tillväxten även detta år växlar mellan stark och svag i på varandra följande perioder.

 

Ett tydligare uttryck för tillväxtintensiteten erhålles vid sammanslagning av samtlliga grupper och omräkning av ökningarna till 60-dagarsperioder, vilket följande tabell visar. Både hos flickorna och gossarna är viktökningen påtagligt större under maj-september än under samma period föregående år.

 

Period (Spånga)	Gossar		Flickor
	Längdökning i cm	Viktökning i kg	Längdökning i cm	Viktökning i kg
Jan. – mars	0,76	0,58	0,92	0,46
Mars – maj	0,89	0,24	0,92	0,38
Maj – sept.	0,94	0,62	1,06	0,78
Sept. – nov.	0,66	0,68	0,74	0,70
Nov. – jan.	0,92	0,34	0,98	0,54
Vinterhalvåret (sept – mars)	0,78	0,54	0,88	0,56
Sommarhalvåret (mars – sept.)	0,92	0,50	1,02	0,66

 

Samtidigt med denna senare undersökning i Spånga företogs av dr N. en liknande i Stockholm. Avsikten var att å största möjliga enhetliga material söka studera den periodiska tillväxten. Närvarande vid första mätningen voro 666 gossar och 579 flickor, samtliga tillhörande folkskolans 3:e klass.

 

Den statistisk-matematiska behandlingen av undersökningssiffrorna måste här förbigås.

 

Vid omräkning av de olika ökningarna pr 60 dagar erhålles följande tabell:

 

Period (Stockholm)	Gossar		Flickor
	Längdökning i cm	Viktökning i kg	Längdökning i cm	Viktökning i kg
Jan. – mars	0,72	0,60	0,76	0,56
Mars – maj	1,00	0,42	1,14	0,34
;aj – sept.	0,84	0,60	0,92	0,76
Sept. – nov.	0,74	0,42	0,78	0,60
Nov. – jan.	0,88	0,32	0,92	0,44
Vinterhalvåret (sept. – mars)	0,78	0,44	0,82	0,54
Sommarhalvåret (mars – sept.)	0,88	0,54	1,00	0,62

 

Viktökningarna hos barnen från Stockholm under årets olika perioder visa i stort sett omvända förhållanden till längdökningen och så att maxima i längdökningen under mars – maj och november – januari äro samtidiga med minima i viktökningen. Minimum i längdökningen under januari-mars är samtidig med maximum i viktökningen, däremot är minimum i längdökningen under september – november endast hos flickorna förenat med ett maximum i viktökningen. Viktökningen under sommaren är hos både gossar och flickor maximal. (Kursiv. av dr Nylin)

 

Av såväl undersökningarna i Spånga som Stockholm framgår, att längdökningen under sommarhalvåret är betydligt starkare uttalad än under vinterhalvåret.

 

För att studera tillväxten under längre fortlöpande perioder uträknades å materialet från Stockholm ökningarna under 4-månadersperioder. Det visar sig då att under de 4 första månaderna av året 1928 ökade barnen, både gossar och flickor, maximalt i längd, men att under nästa period denna ökning var mindre markerad, för att under årets sista månader visa ett minimum. Viktökningarna visa icke så stor överenstämmelse mellan gossar och flickor.

 

De barn som hade en anmärkningsvärt stor respektive liten längdökning under vinterhalvåret (sept. – mars) ha särskilt studerats. Dr N. fann, att dessa barn under sommarhalvåret visade, i synnerhet gossarna, anmärkningsvärt liten eller stor längdökning.

 

Uträknas viktökningen pr cm längdökning i kg hos dessa senare barn, finner man, att under perioder av stark längdökning är viktökningen dålig och omvänt.

 

Att et samband förefinnas mellan längökningen i en period och den intill liggande är tydligt. – Flickor och gossar med anmärkningsvärt liten längdökning under vinterhalvåret äro kortväxta, de med särskilt stor längdökning högväxta. Stockholmsbarnen uppdelades i två grupper, långa och korta. Ökningarna under vinterhalvåret och sommarhalvåret uträknades för respektive grupper, men framkom ingen olikhet med de förut meddelade, för alla barnen gällande generella resultaten.

 

Slutligen framgår av några tabeller, att gossarnas ökning i längd tilltager vid 12 och 13 års ålder, detta inträffar för flickorna redan vid 10, 11 och 12 år.

 

Viktökningen visar samma tendens, dock mindre utttalad.

 

Resultaten av undersökningen över ljusets inverkan på tillväxten syens visa, att barnen under solningstiden växa på längden. Den grupp, som bestrålades under november-januari ökade i medeltal 1,23 cm., då den andra gruppen blott ökade 0,91 cm. Viktökningen hos den solade gruppen var 0,2 kg, hos den icke solade däremot 0,82 kg.

 

Då den andra gruppen solbadade januari-mars sträckte den på sig rätt duktigt, 0,85 cm., medan viktökningen nu endast var 0,27 kg., nästan precis 1/3 av ökningen föregående period.

 

Grupp I, som nu icke solades, ökade i längd blott 0,40 cm. men ökade däremot betydligt i vikt, 0,62 kg., eller 3 gånger mer mot föregående period.

 

Standardomsättningen och dess förhållande till tillväxten.

 

Barnen, som undersöktes, kommo från synnerligen goda och pålitliga arbetarhem i Spånga. Det insamlade materialet undergick efter slutförda undersökningar statistisk bearbetning. Längd- och viktökningen hos dessa åtta barn visa en periodicitet i huvudsak överensstämmande med resultaten av förut relaterade undersökningar.

 

Jämföras dessa resultat med värdena över syrekonsumtionen skall man finna, att samtidigt med maximum i längdtillväxten under november-januari förefinnes ett maximum i syrekonsumtionen. Samtidigt med ett tydligt minimum i längdtillväxten under september-november finna vi ett klart minimum i syreförbrukningen. Under sommaren, april-juli, förefinnes ett tydligt maximum i standardomsättningen samtidigt med att både längd- och vitökningarna äro starkt markerade. (Kursiv av dr N.)

 

Det starkaste fallet i standardomsättningen sker från september till november, då viktökningen visar ett maximum och längdtillväxten är ringa.

 

Syrekonsumtionen är icke exakt densamma dag från dag, varför det är av betydelse att känna dess variationer. Dr N. fann, att variabiliteten under period av starkare stegring av syrekonsumtionen, såsom i januari och juli månader, har tendens att vara större än i period med minimum i syreförbrukningen, som i november och maj.

För att studera sambandet mellan längdökning och standardomsättning mera i detalj fortsatte dr N. undersökningarna å en gosse med observationer varannan dag från 3 juni till 4 november 1929.

 

Längd- och viktökningen överensstämmer med vad som förut iakttagits hos skolbarnen.

 

Av tabeller och diagram framgår dessutom tydligt, att gossens standardomsättning är starkt stegrad under den maximala tillväxtperioden i längd för att i och med att den starka växten upphör plötsligt falla till ett minimum. Att ett intimt samband förefinnes mellan längdtillväxt och standardomsättning är tydligt.

 

Undersökningarna av hämoglobinet visar, att blodets syrekapacitet varierar under året, så att ett minimum hos de åtta barnen uppträder i januari. Därpå stegras den till et maximum i slutet av maj. Hos sex skolbarn visar blodets syrekapacitet en liknande variation under året. Variationer mellan högsta och lägsta värdet var hos de förra 11 %, hos skolbarnen 19%.

 

Det är därför av stor betydelse vid bedömningen av ett erhållet hämoglobinvärde att taga hänsyn till tidpunkten av året året, då blodprovet tages.

 

Till sist diskurerar författaren orsakerna till variationerna i tillväxten.

 

De yttre, exogena, orsakerna anses vara födans såväl kvantitet som kvalitet, skiftande klimatologiska förhållanden, såsom solljus, lufttryck, temperatur och fuktighet.

 

Dr N. berör öven frågan om skolans inflytande. Troligen influerar skolan föga eller intet på längdökningen. Däremot är det antagligt, att skolarbetet influerar på viktökningen. Flera forskare ha funnit dålig viktökning under lästerminerna.

 

En lekman kan givetvis icke bedöma denna avhandlings rent vetenskapliga värde. Här skall endast framhållas att Karolinska institutets lärarkollegium bedömt avhandlingen och försvaret av densamma med ett mycket högt betyg. Det är heller icke lätt att säga, vilken betydelse avhandlingen kan komma att få för vårt arbete i skolan. Vi glädjas åt den som ett nytt och viktigt bevis på det uppvaknande intresset för skolbarnens fysiska utveckling från den medicinska forskningens män.

 

Vi se de unga dagligen inför våra ögon, huru smålassarna i en ständig ström växa till långa och gängliga 14-15-åringar, vi ana litet av de yttre, i främsta rummet solens, mindre av de dunkla inre krafter, som orsaka denna tillväxt.

 

Hava vi icke timme efter timme sökt att fylla dessa växande käril med kunskaper av olika slag? Och hava vi icke oftast känt, att vi aldrig riktigt lyckats härmed? Nu kunna vi med skäl fråga, då vi pressa de unga med stora, ständigt svällande kurser: ”Böra icke barnen inne i en stark tillväxtperiod under olika tider av året skonas en smula?” Det synes mig vara av stor betydelse, att läraren söker känna varje barns växtperiodicitet och härefter rättar sin undervisning. Vad är detta djupare sett, om icke det gamla kravet på individuell undervisning? I vågen och mätstickan hava vi goda hjälpmedel att lära känna perioderna i barnens fysiska tillväxt, vilket säkerligen blir av grundläggande betydelse för undervisningen i framtidens skolor. – Man måste därför i dr N:s avhandling se icke endast ett vetenskapligt specimen utan också ett mycket värdefullt led i det nydaningsarbete på skolbarnshygienens område, dr Ljunggren påbörjat i vårt land, vilken också varmt avtackas i förordet. I detta nydaningsarbete torde dr N. med sin stora arbetsförmåga och idérikedom – vilken vi ibland stå en smula undrande inför som alltid, då något nytt skall genomföras – men framför allt hans varma kärlek till barnen ha en stor uppgift att fylla.

 

J. Valfrid Brodd[8]

 

---