[1] [2] Research, transkribering och kommentarer av Jörgen Malling Christensen.

Illustrasjoner ved Sverre Avnskog.

Vi har tidigare publicerat ritningarna och en del av den handskrivna originalansökningen om svenskt patent på vår sida – se: ”svensk patent 1870”. Vi kan nu komplettera med en utskrift av den fullständiga patentansökningen och patentbevillingen. Texten i ansökan är detaljerad och mycket teknisk och bör läsas tillsammans med ritningarna.

Malling-Hansen undertecknade den 12 april 1870 en fullmakt åt agenten Adolf Wadström att på hans vägnar ansöka om svenskt patent på skrivkulan. Den av Wadström förmedlade patentansökningen inkom till Kongl.Kollegium i Stockholm den 12 april 1870 och registrerades där som patent nr 72/70. Patentet beviljades den 14 juli 1870, att gälla för 9 år.

Annoncer

   -

     Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium gör veterligt: Hos Kongl. Kollegium har Föreståndaren ved Institutet för döfstumma i Köpenhamn, R. Malling Hansen, genom Adolf Wadström, anhållit om patent å en af den förstnämnde uppfunnen apparat för snabbskrifning, af sökande benämnd ”skrifkula”; i hvilket afseende till Kongl. Kollegium ingifvits ritningar[3] å så beskaffade apparater, äfvensom följande beskrifning å uppfinningen och förklaring af ritningarna.

     ”Denna apparat är framställd på vidfogade ritning vid figuren 1 A i genomskäring. Den är formad som en kula, men uppfinnaren förbehåller sig att tillika begagna andra former än just kulformen. Kulstycket A är försedd med genomborrningar S (minst så många som språket har bokstäver), hvilka alla hava rigtning efter kulans centrum. I hvarje genomborrning anbringas en stång v v, försedd i nedra ändan med en typ och som ofvantill har en knapp u och nedtill en bokstaf eller ett tecken, passande till stämpling. t betecknar en spiralfjeder, som håller stången qvar, och både ofvantill och nedtill röres denna stång i kantiga hylsor, så att den icke kan vrida sig om sin egen axel. k betecknar en rörlig flens, och l en liten spiralfjeder, hvilken håller den qvar på sin plats. Samtliga typstängerna, hvilka äro ställda som kulradier, hafva ändytor, hvilka äro parallela och har kulans centrum till medelpunkt. Typstängernas största närhet och lutningen för de två yttersta är angifvet i figur 1 A med punkterade linier.

     På den nämnda knappen u antydes hvilken bokstaf eller tecken som är anbragt på stångens understa ända. K betecknar en låda eller pulpet, hvilken i locket har en öppning, hvaröfver apparaten ställes.

     Man brukar skrifkulan på det sätt, at med Fingrarna anslå de nämnda knapparna u, liksom man anslår tangenterna i et klavér. Stängernas nedersta ända med bokstafen stöter härvid mot papperet och bokstafen afpräglas således på detta. Fig 1 B visar ungefär huruledes stämplarna ordnas. De med + betecknade små-cirklarna antyda den för fingrarna beqvämaste ställningen.

     Talen visar de fingrar, hvilka anslå knapparna, och punkterna visa de knappar, som anslås af samma finger. I midten är anbragt en blind typ, med hvilken man kan markera afståndet mellen orden; likadana stämplar kunna anbringas med skiljetecken o.s.v.

     Apparaten, hvarpå papperet lägges, anbringas inuti den nämnde pulpeten K och består af en cylinder B på axeln b, hvilken vid begge ändar rörer sig om en tapp G. Axeln är försedd med ränna h, lika lång som cylindern, och denna har en liten knapp, som passar in i rännan h. Vid cylindern är ytterligare fästad en skifva a, hvilken rundtomkring är försedd med skrufgängor, som gripa i kuggraden c. Denna kuggrad är anbragt på stöttorna d*, på hvilka den kan glida upp och ned, men öfverlemnad åt sig sjelf, hålles den vid stöttornas öfversta ända af spiralfjedrarna k*. Vrides axeln b, föres således cylindern rundt omkring den, och då skrufgängorna i skifvan a samtidigt gå i kuggraden, erhåller cylindern således både en kringvridande och framåtskridande rörelse.

     Omvridningen af axeln b sker med tillhjelp af två elektro-magneter e och f. Den ena af trådarna från ett elektrisk batteri sättes i förbindelse med kulstycket A och således också med samtliga stämplarna, den andre med en metallskål m, hvilken betäcker kulstycket, men från hvilken den är åtskild genom en oledande massa n. Hvarje gång en typstång nedtryckes, slutes strömmen därigenom, at flensen k vidrörer metallskålen m, hvilket sker litet förr, än stämpelns nedersta ända med bokstafven råkar papperet. Ankaret g och den vid detta fästade lilla haken h blifva härvid tryckta ned och haken, hvilken griper i det vid axeln b fästade kugghjulet d, åstadkommer således, att hjulet vrides en tand hvarje gång strömmen slutes, för att förhindra hjulet att röra sig mera än en tand i sender, är tillika anbragt en liten spärrhake i, som likaledes griper tandhjulets tänder. Papperet, hvarpå aftrycket skall stå, lägges tillika med det svärtgifvande eller affärgande papperet omkring den omtalta cylindern på så sätt, att två af dess motstående sidor komma att ligga parallela med skrufgängorna i skifvan a. Papperets ställning på cylindern är visad i figur 3. Tryckes stämplarna omvexlande ned på det således anbragta papperet, medan cylindern rörer sig framåt på sin spiralbana, kommer afståndet mellan de vid stämpelns nedslående frambragta bokstäfver att bestämmas efter afståndet mellan kuggarna på hjulet d. Afståndet mellan linierna blifver lika med skrufgängornas höjd, och samtliga linier parallela med papperets två motstående sidor. För cylinderns rörelse förbehåller uppfinnaren sig för övrigt också att begagna andra medel, t.ex. med ett urverk eller på annat mechaniskt sätt. I stället för den omnämnda cylinder-apparaten kan också den vid figur 2 visade apparaten användas. r visar en skifva, hvarpå papperet lägges och hålles fast af ramen a. Skifvan r föres på hjulen s, hvilka löpa på skenorna b, samt har på undersidan en tandstång, hvari kugghjulet c griper.  d är ett rörligt underlag, hvilket kan föras på tvärn genom att glida i rännorna v i fasta skifvan e. I denna är anbragt en skruf f, hvilken går igenom en skrufmutter i skifvan d.  g är en stång, hvarmed man kan lyfta skifvan d, för att föra den tillbaka. Denna apparat sättes i rörelse på liknande sätt som cylinder-apparaten.

     Skrifkulan kan nyttjas i telegrafiens tjenst, som visas i figur 4. Förses typstängerna med tänder, som är visadt vid a, och inrättas Morses telegrafnyckel på det sättet, att den yttersta ändan af vågstången b ligger i kulans centrum, åstadkommer stämpelns nedtryckning att kontakten c kommer emot kontakten d lika så många gånger, som det finnes tänder på typstången. När denna går upp, böjes den yttersta kanten b af kloten i vädret för hvarje kugg som går förbi, utan att c kommer ur sin ställning. Är den ena tråden i förbindelse med c och den andra med d, kan nedtryckningen af stämpeln med tänder som är visadt vid a, kunna framställa Morses tecken o.s.v.

     Skrifkulan låter äfven använda sig som trycktelegraf, hvartil uppfinnaren förbehåller sig patent på den vid figur b framställda apparat. I hvar og en af de nämnda genomborrningarna anbringas två stämplar, f och c, den ena öfver den andra. e är en axel, hvilken vrider sig omkring kulans centrum och på hvilken är anbragt ett hjul d.  a betecknar en tangentrad, hvilken ligger utomkring kulan, som är visadt i figur 5, och b är en vågstång, hvilken vid den ena ändan är i förbindelse med den nedersta stämpeln och vid den andra med en tangent. I det hjulet sättes i omvridning, passerar det undersidan af samtliga tangenterna, hvarvid stämpeln c således får påtryckning. Det vidare användandet af denna apparat kan ske på olika sätt. – Efter att således hafva förklarat det väsendtliga vid skrifkulans konstruktion samt några af dess användelsessätt, förbehåller sig uppfinnaren patent på:

     a) skrifkulan C, apparat till direkta eller indirekta aftryck af bokstäfver, tal, märken, tecken eller figurer i upphöjda, släta eller fördjupade arbeten med tillhjelp af typstänger, hvilka äro anbragta på det sättet, att deras förlängda axlar gå igenom en och samma punkt, hvilken är medelpunkt för samtliga stämplars gemensamma slagyta.

     b) de två förut beskrifna apparaterna till underlag för papperet och till dess rörelse, hvilken utföres med elektrisk kraft med urverk eller andra mechaniska medel.

     c) de förut beskrifna apparaterna till användande i telegrafien.”

     I anledning af denna ansökning och med stöd af Kongl. Förordningen angående patenter af den 19 Augusti 1856, har Kongl. Kollegium funnit skäligt härigenom tillägga R. Malling Hansen patent under nio (9) års tid å den genom förenämnda ritningar samt ofvan intagna beskrifning och förklaring framställda apparat för snabbskrifning, af sökande benämnd skrifkula; så att sökanden under nämnda tid må ega att, med andras uteslutande, sjelf eller genom andra, öfverallt inom Riket samme uppfinning utöfva; hvarvid sökanden har att ställa sig till efterrättelse hvad gällande forfattningar i afseende på tillverkning och försäljning af varor stadga.

     Patent-innehafvaren åligger, vid påföljd af patenträttens förlust:

     1:o  att inom två (2) månader härefter, hvarje månad till trettio (30) dagar räknad, hafva detta patentbref allmänneligen kungjort, genom införande av desamma till hela dess innehåll i Post- och Inrikes Tidningar tre gånger;

     2:o  att inom två (2) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, icke allenast att han är i full utöfning af den nu patenterade uppfinningen, utan och att denna utöfning sker inom Riket; samt

     3:o  att sedermera hvarje år under hela patenttiden likaledes styrka, att uppfinningen fortfarande inom Riket utöfvas.
    

      Önskar patent-innehafvaren att å annan person sitt patent öfverlåta, åligger det honom sådant hos Kongl. Kollegium anmäla; skolande, i händelse öfverlåtelsen sker till någon utom Riket bosatt person, denna för någon i Sverige bosatt man, hvars namn och hemvist böra hos Kongl.Kollegium till inregistrering uppgifvas, utfärda skriftlig fullmakt att, i allt hvad patentet angår, å patent-innehafvarens vägnar tala och svara.

     Slutligen har Kongl. Kollegium skolat härigenom förklara, att detta patentbref icke må anses medföra visshet, att uppfinningen är ny eller att den kan med fördel användas.

Stockholm den 14 juli 1870.

C. F. af Ström      S. J. Stenberg      W. Silfversparre

                               (Sigill.)

                                       (L.S.)

                                      C. A. Titz.

The patent office that handled RMH's swedish patent application, Groth&co, actually still exists in Sweden. The also have their own website:

http://www.groth.se/

This is how they present the history of the company, in Swedish language:

Groth & Co har sysslat med immaterialrätt mycket länge. Ända sedan år 1869 för att vara exakt. Vi är Sveriges äldsta och ett av skandinaviens äldsta patentbyrå. 

Lorentz Albrecht Theodor Groth, eller Albert Groth som han kallade sig, grundade 1869 L. A. Groth & Co tillsammans med ingenjören Axel H. Weström.

1875 svarade företaget för 83 av alla de 226 patent som beviljades. Fyra år senare överläts företaget på civilingenjören Carl O. Anell när L. A. Groth emigrerade till England.

Bland de mest kända uppfinningar som förts till patent av byrån kan nämnas Johan Petter Johanssons universalrörtång och skiftnyckel Bahco®, samt F.W Lindqvists fotogenförångningskök Primus®.

År 1880 fick Carl O. Anell en delägare i bergsingenjören och uppfinnaren John Edberg. Denne blev även en av grundarna till Svenska Patentombudsföreningen.

År 1928 inträdde John Edbergs styvson, civilingenjören Harry Hammar, som delägare och sedermera ensam ägare till företaget. Fyra år senare anställdes sonen och ingenjören Stig Hammar. som blev delägare 1944.

Hammar avled 1980 och företagets aktier övertogs så småningom av tre anställda: Bo Jörneld, Gunnar Sundkvist och Christer Westerlund.

Åren 1980-1987 var Jarl Forsheden VD, sedan Bo Jörneld fram till 1994 och därefter Christer Westerlund fram till sin död 1995.

Nuvarande VD är Gunnar Sundkvist och företagets ägande är fördelat inom ledningsgruppen.